Mitt eget mobile konserthus parkert i Frederiksberg allé. Bildet ble tatt fordi jeg fikk parkeringsbot, som jeg har klaget på til Frederiksberg kommune. Men jeg har ikke fått svar ennå.
Når jeg skal til Danmark, kjører jeg bil. Av og til tar jeg ferge fra nabobyen, litt avhengig av hvor i Danmark jeg skal. Men jeg har lang erfaring med E6 gjennom Sverige, senest nå da jeg var i København. Bilen min er godt egnet for langturer, med bl.a. femtrinns automat, cruise control, stor motor og et høyt komfortnivå. Men noe av det viktigste for meg, er radioen og CD-spilleren. Som regel hører jeg på radio når jeg kjører både i Sverige og Danmark, fordi jeg lærer mye av det, og fordi bilen er et godt sted å høre radio. Men innimellom hører jeg på medbrakte CD-er. Noen ganger blir det å kjøre bil over lange strekninger nærmest en meditativ opplevelse, som jeg ofte undrer meg over. På en måte er jeg i min egen verden, men samtidig reagerer jeg jo lynraskt og adekvat på det som skjer i trafikken. Kjøring i de hastighetene det er snakk om her, f.eks. 120 km/t, krever i høy grad tilstedeværelse og topp oppmerksomhet. Men det lar seg merkelig nok kombinere med å drømme seg helt vekk, som til musikk. Musikken, og ev. denne merkelige meditative stemningen, bidrar også til at man ikke merker tiden. Å kjøre på motorveier er jo dørgende kjedelig, men med radio og musikk kan man likevel ha det trivelig i det private og forhåpentligvis komfortable rommet som bilen er.
I boka Men först lite musik! 21 bilder och 60 texter om konsten att lyssna, som jeg kjøpte hos Norli for noen uker siden, leser jeg i essayet «Gasen i botten til Julio Iglesias» at journalisten Carin Öblad har laget den første (svenske?) undersøkelsen om temaet biler og musikk. Hun siteres:
«Bilterapi existerar inte som begrepp. Det är förvånansvärt, då folk använder sina bilar till långt mer än rationell transport. Vanligast är att bilen används som ett privat rum, en fredad zon. Bilkörning ger legitim tid att få vara ifred.»
Og essayets forfatter, Mikael Strömberg, skriver blant annet:
Var tredje person i hennes undersökning menar att de får sin starkaste musikupplevelse just i bilen og åtskilliga svarar att de spelar klassisk musikk som avkoppling när de är ensamma. Ja, varför bygga dyra konserthus, när det käraste och närmaste konserthuset finns tillgängligt i den egna bilen? Det spelar ingen roll hur bilen ser ut. Om det så är en Rover av senaste modell med läder och krom och tjugo högtalare i dörrar, golv och tak eller en rostig Trabant med monoljud i skuffen. En konsertsal är det. [...] Bilen är en kapsel som förflyttar passagerare i ett föränderligt landskap, som på film. Hela tiden flimrar bilder förbi som då och då behöver musiksättas för att ge resan ett vidare och inre mål. Både musikk, film och bilresande är temporala konstarter. De utspelas över tid, og rörelseenergin i kombination med pausen är deras gemensamma bränsle.»
1 kommentar:
Kjenner igjen mange av tankene du har om det å kjøre bil. Har blogget om lignende tanker her og her.
Legg inn en kommentar